Länge identifierade jag mig med och såg mig som en person med tankar och åsikter som i bästa fall lyssnades på, men som inte egentligen räknades i beslut och strategier. Under studietiden, som för min del var utdragen, hade jag arbeten där det alltid fanns ett par eller tre chefer över mig. De jobb jag hade gav inte så mycket utrymme för personliga avtryck.
Det finns många fördelar med det, bland annat förstås detta med att verkligen vara ledig när man går hem. En nackdel är kanske att en person som jag, med ständig tankeprocess pågående i huvudet, lär sig att tysta ner det mesta av den. Det blir jobbigt att ständigt möta omgivningens reaktioner på ens åsikter och tankar om man saknar rätt plattform för dem.
Idag, däremot, har jag ett yrke, en identitet och position där jag förväntas säga något om livet och om Gud. Regelbundet. Gärna med variation.
Hittills har jag talat och tänkt och talat utifrån de uppgifter jag står inför. Har först nyligen på nytt insett vilken fantastisk position jag har, som får uttrycka inte bara mina egna tankar, utan infoga dem i en större kontext, de kristna kyrkornas. Det till och med förväntas av mig att jag ska göra det! Jag får tolka livet och delge andra mina tolkningar. Och detta gör jag på heltid!
Ett predikotillfälle varannan vecka i veckomässan och på söndagen ger dock inte rum för allt. Förkunnelse är till viss del kontextbunden. De förväntade åhörarnas behov, självbild, sociala situation i livet m.m., styr i viss mån utformning och innehåll i en predikan. Ofta får jag lägga åt sidan mer än hälften av mina tankestråk för att inte mörda uppmärksamheten hos mina åhörare.
Den här bloggen är tänkt att vara ett litet komplement till det jag gör i min tjänst som präst. Här delar jag tankar som förhoppningsvis kan stimulera dig att själv tänka vidare. Hoppas du kan ha glädje av den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar