Vånda

Hur var livet innan vi ständigt var uppkopplade? En fråga jag ställer mig nära nog dagligen. Hur var det att puttra på i sin egen lilla värld och antingen undra vad andra hade för sig eller inte bekymra sig så mycket om det? Det sägs att sociala medier gör oss olyckligare, eftersom vi lätt jämför andras framgångar med våra egna misslyckanden. Ja, det kanske är en av flera sidor av saken...?

För min egen del kan jag framförallt från och till känna en fullkomlig mättnad på intryck - att jag inte orkar ta in mer information, fler berättelser. Ändå öppnar jag appar av olika slag alltför många gånger om dagen, för att ... Ja, varför? Och trots att jag då och då bestämmer mig för att ligga lågt, att inte vara så aktiv med inlägg, kan jag bara en kvart efter beslutet lägga ut något jag kommer att tänka på och som jag vill dela, med påföljande exponeringsångest.

Det finns inom mig en längtan att ur strömmen av associationer, slutledningar, upptäckter som far runt i huvudet vaska fram klara tankar och meningar. Sociala medier erbjuder ett lättillgängligt rum för uttryck och intryck. Det har aldrig varit så enkelt att ventilera sina åsikter. Samtidigt är det ont om kanaler som synliggör det långsamma, eftertänksamma livet - det som är kärnan i det min vardag kretsar kring.

Satt just och läste informationen om hur man inaktiverar sitt Facebook-konto. Jag skulle behöva en rejäl paus från just den plattformen. Ändå har jag ännu inte gjort slag i saken.