Tankeförsök
- eftertänksamhet, rörelse, stigsökande -
torsdag 21 juni 2018
måndag 18 juni 2018
To be or not to be on Facebook
Nu lägger jag alltså inte bördan på andras sätt att uppdatera - grundhållningen i sociala medier måste till sist alltid bli att var och en använder dem som de vill och har förmåga till, så länge det inte kränker någon annan. Inte heller har jag något emot sociala medier som sådana - jag tycker de är en genial företeelse i vår tid. Det jag funderar över är vad det gör med min livskänsla och meningsupplevelse att i så hög grad konsumera mina vänner och bekantas göranden? Det är inte ens så att jag känner mig avundsjuk på dem - de bara upptar allt för mycket av min vakna tid. Det tycks passivisera mig. Som vilken annan drog som helst.
I två dagar nu har jag låtit bli att logga in på Facebook. I grunden den här gången för att jag känt ett stort behov av ledighet från mitt jobb efter en krävande 8 dygn lång arbetsinsats. Känslan av befrielse är markant. Känner mig lättad, mindre jagad och mindre jagande. Samtidigt är det lite tomt, ensamt i viss mån, men inte så att jag inte klarar av det. Kanske mest ändå avkopplande i dubbel bemärkelse. För att störa kroppsminnet har jag flyttat Facebookappen till sida tre på startdispalayen i telefonen. Scrolltummen har annars sina invanda mönster.
torsdag 7 juni 2018
Indignation
onsdag 30 maj 2018
Vånda
Det finns inom mig en längtan att ur strömmen av associationer, slutledningar, upptäckter som far runt i huvudet vaska fram klara tankar och meningar. Sociala medier erbjuder ett lättillgängligt rum för uttryck och intryck. Det har aldrig varit så enkelt att ventilera sina åsikter. Samtidigt är det ont om kanaler som synliggör det långsamma, eftertänksamma livet - det som är kärnan i det min vardag kretsar kring.
fredag 6 april 2018
Lättheten
Visst vill jag bli starkare! Kroppsviktsträning och fysiskt krävande yoga har gett mig större stabilitet sett till hela min kropp. Armar och skuldror har byggts på, om än inte tillräckligt. Bål och sätesmuskler bär upp bättre. Trots att jag fuskar mig igenom träningspassen, har jag långsamt blivit starkare.
Men allt handlar inte om styrka. Det är ok att röra sig lätt, u t a n motstånd. Tanken slog mig i ett eko efter en session i kontemplativ dans nyligen. I min egen träning har jag framförallt strävat efter att bemästra större och större motstånd. Men i den kontemplativa sessionen instruerade jag deltagarna denna gång att röra sig lätt, som om inget motstånd fanns. Lättheten som en nåd mitt i all strävan.
Hemma på yogamattan i mitt vardagsrum ramlade instruktionen ner även till mig själv: rör dig lätt, utan motstånd! Just nu behöver du inte förbättra eller jobba emot något mål. Stanna upp i det lätta, enkla!
Vägen hit...
Länge identifierade jag mig med och såg mig som en person med tankar och åsikter som i bästa fall lyssnades på, men som inte egentligen räknades i beslut och strategier. Under studietiden, som för min del var utdragen, hade jag arbeten där det alltid fanns ett par eller tre chefer över mig. De jobb jag hade gav inte så mycket utrymme för personliga avtryck.
Det finns många fördelar med det, bland annat förstås detta med att verkligen vara ledig när man går hem. En nackdel är kanske att en person som jag, med ständig tankeprocess pågående i huvudet, lär sig att tysta ner det mesta av den. Det blir jobbigt att ständigt möta omgivningens reaktioner på ens åsikter och tankar om man saknar rätt plattform för dem.
Idag, däremot, har jag ett yrke, en identitet och position där jag förväntas säga något om livet och om Gud. Regelbundet. Gärna med variation.
Hittills har jag talat och tänkt och talat utifrån de uppgifter jag står inför. Har först nyligen på nytt insett vilken fantastisk position jag har, som får uttrycka inte bara mina egna tankar, utan infoga dem i en större kontext, de kristna kyrkornas. Det till och med förväntas av mig att jag ska göra det! Jag får tolka livet och delge andra mina tolkningar. Och detta gör jag på heltid!
Ett predikotillfälle varannan vecka i veckomässan och på söndagen ger dock inte rum för allt. Förkunnelse är till viss del kontextbunden. De förväntade åhörarnas behov, självbild, sociala situation i livet m.m., styr i viss mån utformning och innehåll i en predikan. Ofta får jag lägga åt sidan mer än hälften av mina tankestråk för att inte mörda uppmärksamheten hos mina åhörare.
Den här bloggen är tänkt att vara ett litet komplement till det jag gör i min tjänst som präst. Här delar jag tankar som förhoppningsvis kan stimulera dig att själv tänka vidare. Hoppas du kan ha glädje av den!